Wake up call

namnlöst-92Wake up. Its morning. Jag har fått många wakeupcall men denna morgon skulle bli något annorlunda. Klockan ringer 04.15 i Turku, Finland, 03.15  svensk tid. Vi skall flyga tidigt till Kastrup efter en kort natt i Turku. Och efter den flygningen är vi lediga för dagen på grund av kort nattvila. Jag är Kapten och flyger som styrman till en annan Kapten ( Kapten med stort K för de titelsuktande och statusjagande, jag tänker delvis på min ror som gärna berättar för mina söner att han är nån slags små VD på ett litet fastighetsbolag nånstans  eller om det var fastighetsskötare  nåt, det spelar ingen roll vilket) Vi var två gamla flygvapenpiloter, jag hade flugit Viggen på F17 och kollegan hade flugit Draken på F10 Ängelholm. Vi hade mycket flygerfarenhet båda två.

Jag förberedde arbetet på flightdeck (cockpit) och kollegan gick runt flygplanet för att göra external check på flygplanet, en MD80. Jag gick igenom checklistan men missade att se att inte de tre säkerhetspinnar för landstället satt där dom skulle. Kollegan gick runt planet och missade att se de tre pinnarna med röda små plastflaggor hängande från själva stålpinnen. Alltså blev de kvar i nostället och de två huvudställen. Dessa pinnar sätter man dit över natten  och när man skall bogsera planet för förflyttning på marken.

Jag missade och kollegan missade att upptäcka detta. Kollegan skulle hem och dejta en fransyska som han träffat och hade väl tankarna på annat håll kan man tro. Vem hade inte haft det om man var ungkarl som han var då? Jag minns alla mina dejter då jag var ungkarl under SAS tiden. Mycket intressant och spännande tid. Bara detta skulle jag kunna skriva  ett par kapitel om.

Iallafall så startade vi ut från Turku mot Kastrup. Drog på gas och började rulla. Liftoff och sen kom kommandot- “gear up” Icke flygande piloten tog landställsspaken upp och sa – “gear up”  Det lär inte som normalt och ingenting hände. – He…e, vi förstod båd direkt vad som hänt. Vi meddelade Turku tower att vi återvänder direkt för landning på grund av att landställspinnarna satt på fel plats så att säga. Vi planar ut drar ner farten och läser alla ckecklistor. Kollegan som var kapten, meddelar alla passagerarna vad som hänt och vi landar i Turku. Pakerar planet, öppnar dörren och kapten går ut för att hämta de tre landställspinarna. Han kommer tillbaka in i planet med pinnarna och de tre röda flaggorna svajandes i hans hand.

namnlöst-3Så här såg det inte ut. Det var några år innan detta hände. Nåväl så var det inte mer med det. Vi strde ut igen och landade odramtatiskt på i stort sett utsatt tid i Köpenhamn. Sånt här händer och vi var inte de första. Andra har startat och gjort andra “felgrepp” eller glömt andra saker som medfört avbruten flygning och nödvändigheten att återvända till startflygplatsen. Fler historier finns om sådant här i SAS.

Så det här med wake up är något som som vi alla “råkar” ut för då och då. Om inte annat så varje morgon. Men jag tänker nu närmst på wake up som något som händer i livet när man börjar se saker på ett annorlunda sätt. Saker som man tagit för givet är inte alls självklara längre. De tidigare inläggen senaste veckan är min berättelse  återgiven så korrekt och oförändrad  som möjligt från allt som hänt. Alla så får vi stå till svars för de tankar, ord och handlingar vi gjort och gör. På ett  eller annat sätt så ger det återverkningar på våra liv. Ingen undantagen. Jag har också berättat min upplevelse av att ha gått som jag ser det, blind genom livet. Fast i mina tankekonstuktioner och mitt ego. Som vi alla gör mer eller mindre. Mina “misstag och “dumheter”  är många genom åren. Men trots stor rädsla har jag vågat leva. Chansa och ibland och vågat ta risker i stort som i smått.

Jag har berättat mycket om detta hösten 2013  i min blog, då det var 50 års minnesstund för min far och hans flygelev som omkom i en flygolycka i Göteryd, Småland 1963. Jag skrev om mitt liv som barn, mitt liv i flygvapnet, vidare om en del av mina flygmisstag och så vidare. Och är det någon eller några som blir berörda, upprörda av min berättelse här den senaste veckan, så lugna ner er nu,  inte sen!  Jag har inte överdrivit ej heller har jag utelämnat min del i olika livssituationer där jag själv tycker jag skulle ha gjort annorlunda. Jag ser det som en styrka att våga se sig själv och hur man själv är i sitt samspel med andra människor. Styrkor och svagheter. Jag upplever min stora svaghet att jag “brytt” mig så mycket om vad andra människor tycker. Varför. Dålig självkänsla och dåligt  självförtroende i många sammanhang? Kanske. Troligen en del av förklaringen. Jag önskar jag sagt ifrån mycket mer när jag inte var med på saker som jag inte ville eller kände att det var “fel” för mig.

Det har jag skrivit mycket om tidigare. Följ din egen inre väg. Låt ditt inre “rätta” bli den yttre rätta vägen för just dig. Jag har skrivit i veckan som gick som jag upplevt det. Mycket på grund av att min mor är på sönerna och nämner mig negativt och att jag inte tycker att människor som har tagit del av mitt liv har lyssnat och hört, och då gett mig en rimlig chans att förklara om saker om mitt liv som tydligen berör eller intresserar dom. Jag har inte dragit mig undan i den bemärkelsen att jag sagt eller gjort något som skulle förorsaka avslutade relationer och sen håller mig undan för att jag känner mig obehaglig till mods. Inte alls. Jag har bara tröttnat på att höra av mig till de som aldrig hör av sig till mig eller till dem som  inte visar något som helst intresse av att ha en öppen och trevlig relation. Jag upprepar att jag gjort rätt för mig och tagit mitt ansvar där jag skulle. Jag kan se vem som helst i ögonen och känna mig fridfull i den förvissningen att jag inte har nåra avslutade “affärer”. Sen har vi ju alla saker som vi skulle ha gjort annorlunda, eller hur?

 

1305_namnlöst_010Våren är här , ut och njut för fullt. Upplev nuet så mycket som möjligt är. Det finns egentligen bara  här och nu. Allt annat är  en tankekostruktion i form av minnen som i sin tur skapar känslor. Var därför noga med vilka minnen som får stort inflytande på nuet i form av bitterhet och aggression. Jag blev förvånad att min yngsta farbror tog kontakt med min moster efter att ha läst något av det jag skrivit. Jag nämnde honom endast kort i sammanhanget att jag känt att det var mest upp till mig att höra av mig. Han hörde också av sig men det var väldigt sällan. Hur kan detta medföra att han ringer upp min moster som han säkert inte haft kontakt med på 13-14 år.  Detta gör mig väldigt nyfiken, varför blir han så upprörd så han tar kontakt med henne efter alla år? Det gällde ju mig och det jag skrivit om mitt liv här. Mina upplevelser. Och därför skriver jag här, att ring mig på skype, gratis som det är. Mitt skypenamn är :   michael.engholm2       Det är bara att ringa, det gäller vem som helst. Jag är på gott humör och vi kan ha lite “gott snack” ( vem det än må vara) och är det någon som är intresserad av att komma hit och få uppleva allt detta fantastiska här, så  Välkomna!

Och visst jag kan också tycka att saker och ting ofta har två sidor. Som att det ofta är barn och barnbarn som hör av sig till föräldrarna. Men inget säger att det är bara barn som skall hälsa på och ringa upp. Så kommer aldrig jag att leva. Även inom alla relationer. Det bygger på ömsesidig vilja att hålla relationer vid liv.  Så detta om uppvaknande. Jag ser livet mycket annorlunda nu och för mig, är det ett uppvaknade. Jag jämför med mitt tidigare jag eller snarare med mitt tidigare varseblivande och mitt tidigare “seende”. Det innebär inte att jag eller någon annan sätter sig själv högre och “ser ner” på andra bara för att man ser livet på ett annorlunda sätt. Eller att jag tror mig vara så himla bra och att det är bara andra som gör dumheter. Nej inte alls. Jag ber till exempel fortfarande Oliver och Åse om ursäkt för att det blir “fel” ibland. Jag säger eller gör nåt som blev dumt.

För mig är det dock inte så viktigt med ursäkter hit och dit. Och förlåt och  en massa ånger och så vidare. Men jag tycker om människor som kan säga att där blev det fel att man ångrar sig och skulle vilja h det där ogjort. Nu sa jag nåt dumt och vi trycker på Erase och tar om det. Det är väl härligt att man kan medge att det blir fel och dumt ibland och inte lägga nån större fokus på det sen.

Men man måste säga ifrån när det känns “fel” i alla sammanhang känner jag. Och de flesta är överens om mänsklig dumhet. Den känner inga bortre gränser. Det sa Einstein för snart hundra år sedan. Och någon vis man sa ” att ju fler människor jag lär känna, dessto mer älskar jag min hund” Men jag älskar humor mer och mer. Att försöka se humor i livet så mycket som möjligt mitt ibland all den fullständigt obegripliga dumhet som flödar för fullt överallt. Det finns få saker  i livet som toppar ett riktigt gott hjärtligt skratt.

 

1305_namnlöst_032Det får aldrig bli så här att vi hela tiden strävar efter att styra andra med sjukliga kontrollbehov. Det blir alltid smärtsamt. Jag upplevde även förvåning när min mor  lyfte fingret till mig och sa till mig att det här kan få konsekvenser. Hurdå? Det var när jag berättade att vi bytte efternamn till Engholm efter min pappas morfar som var från Danmark. Detta gjorde vi när vi gifte oss och tyckte det var en trevlig grej efter att ha fått ta del av farbrödernas släktforskning på min farmors sida. Dessutom tyckte jag det var lite kul med Engholm från Ängelholm. Javisst är det kul hörni! Varför så j..a negativ alltid. Jag kände stort obehag då jag skulle berätta för henne om att vi kulle ha barn, jag och Åse. Hennes kommentar var nåt i stil med skall ni ha det nu när det är så jobbigt. Jag var helt övertygad om att hon skulle uttrycka sig negativt. Vi höll på att renovera en gård som hade blivit jobbigare än jag tänkt mig. Också det ett stort misstag av mig. Och några år senare när jag var tvungen att berätta för henne om att vi skulle gifta oss så kände jag obehag i vanlig ordning. Hennes kommentar var når negativt som jag visste det skulle bli. Nåt i stil med, skall ni göra det nu när det varit så jobbigt med en ekonomisk process. Det var i princip alltid negativa kommentarer. Jag höll mig lugn men jag blev ändå irriterad och besviken. Ofta var det utfall från hennes sida.

Så också en gång då jag hälsade på föräldrarna i Åstorp straxt innan jul. Kändes alltid oroligt det här med hur man skulle fira jul så alla blev nöjda och glada. Jag hade varit och hälsat på föräldrarna under hösten en del gånger men jag och Åse åkte aldrig dit med Oliver. För jag kände att dom inte gillade dem. Det kändes helt enkelt inte bra. Och dom frågade aldrig efter dom heller som jag minns det.  Så när jag sa att vi är hemma i Jul och ni är välkomna så blev det en attack på mig direkt. Hon hade bara väntat på att jag skulle säga något om julen så hon kunde gå till attack. Hon var alldeles för stolt för att gå igång själv upplevde jag.

– Har ni inte varit här på över ett år , (eller vad det var) så skall du inte komma och tro att du kan bjuda oss nu och att vi skall komma. Nåt i den stilen.Om det är någon jag skall “klandra” så är det mig själv. Men jag tycker inte man skall klandra , men man kan gott berätta hur man känner det. Varför avslutde jag inte den här kärlekslösa relationen för länge länge sen? Ja varför blir vi människor fast i relationer, arbeten, förhållanden, religioner, politik, bostaden och så vidare, fast vi inte trivs?  Fasttän det känns “fel” i hela kroppen. Det tycks som vissa aldrig blir fria. Jag är därför storslaget glad och dagligen tacksam för att jag är fri. Vem jag än talar med  nu så försöker jag vara ärlig i mitt tal och mot mig själv och  jag skall aldrig mer ha relationer där jag känner obehag för att vara ärlig och följa “min väg”. Inget obehag och ingen rädsla för att någon skall sända sin negativa energi över mig då jag berättar för mig och för de flesta , glada nyheter.

Det vill säga, jag kände mig inmålad i ett hörn och fastlåst. Jag ville absolut inte ringa och berätta dessa saker för min mor och jag ville inte åka dit och prata om julen. Men om jag inte gjort det skulle det blivit obehagligt värre och väldigt negativt, fast skjutet på framtiden istället. Hon skulle ha  attackerat mig om varför jag inte berättat för henne om nyheterna. Vad jag än gjorde så blev utgången negativ, negativ energi och tungt. Känner någon igen det?

 

Näckros i vår damm på gården 2008.

Näckros i vår damm på gården 2008.

 

Jag fick erbjudande om att skriva en bok efter mina berättelser om pappas olycka och tiden efter och om flygvapnet och min barndom. det var en flygvapenpilot som är som stödperson i anhörigföreningen för omkomna i FV. Han är numer också psykolog och har själv skrivit en bok om sitt fältflygareliv med mera. Han mejlade till mig och sa att han hade förläggare och skulle kunna hjälpa mig om jag ville skriva en bok. Kanske någon gång i framtiden. Jag fortsätter mina berättelser. Tanken med den här sidan var fotografering och endast lite inlägg om vetenskap, filosofi, historia och annat som intresserar mig. Jag fick en hel del positiva kommentarer för hur jag berättade och skrev. För intresserade se mina inlägg hösten 2013. Ja jag skrev det innan och jag vet att jag upprepar mig ibland för jag försöker vara övertydlig så inget skall kunna missförstås eller misstolkas.

Har skrivit tidigare om min sociala fobi och om min osäkerhet när det blir mycket människor. Annars har jag ganska bra, (normal enligt mig) social kompetens och kan föra mig i sällskap. Så det är inga problem med det.  Men jag  har ändå upplevt det svårt att vara social och vara i stora sällskap. Jag blev en skicklig pilot i flygvapnet och i SAS. Fick ganska mycket beröm i SAS för mina annonseringar till passagerarna bland annat. Vidare sa en del att jag var så lugn och att det skapade en trygghet hos besättningen. Att vara en skicklig pilot och kuna flyga, javisst det var väldigt kul och berikande. Men inget man har nån vidare nytta av i vardagen så att säga. Och  jag skulle mer än gärna byta det mot att känna mig  säker och trygg i sociala sammanhang. Och att kunna vara mer social och tala självsäkert infö människor. Att tala inför folk var plågsamt och att annonsera till passagerarna var mycket stressigt för mig i början. Och jag kände mig ofta bortkommen i folksamlingar, framförallt när vi hade kurs i SAS och många var samlade.

Men jag gick på fester, många fester genom åren. Kommer ihåg när vi hade gåsmiddag på officersmässen på F17  1984 och vi unga fänrikar skulle dansa med landshövdingen  Camilla efter middagen. Kommer inte ihåg om alla gjorde det men jag gjorde det. Hon var en stilig kvinna minns jag. Långt blont hår och såg trevlig ut. Även om hon var ganska gammal i mina unga fänriksögon. Så det var ett härligt minne.

Be min yngsta farbror ringa mig på skype eller mejla mig så kan jag ringa upp. Eftersom han ringde min moster efter alla dessa år efter att tydligen ha läst mina inlägg så måste det ha blivit en stark reaktion av något slag. Vad hände där? Jag tar gärna en trevlig samtalsstund i god stämmning. Jag är så nyfiken då jag knappt nämnt något om honom här.Och till dem som fortsätter gå på sönerna om mig säger jag högt. Lägg ner det. Visst mänsklig dumhet känner inga gränser men här tar det stopp. Det gäller alla. Jag har inga oavslutde affärer  ej heller Åse. Ring mig istället om det är något. Ni har min skype och min mejladress nu.

Wake up! Det är inte farligt att vakna upp lite. Öppna ögonen och sträck på er. Våga se världen ur ett nytt perspektiv. Och våga se er själva. Försök tänka utanför boxen ( själv arbetar jag för fullt med att göra mig av med boxen) Jag har mött så många, även en del av dem jag nämnt här som är väldigt självgoda. Dom har i princip aldrig fel. Ger sig oftas inte. Kom ihåg att de kloka tvivlar ofta. Börj se er själv. Att våga, det kan bli början till en remarkabel personlig resa. Och så lägger vi ner dom mest uppenbara stupiditeterna. Och vad gäller den ekonomiska process som vi deltog i för många år sedan, så är det väldigt komplext. Fråga mig om ni är nyfikna då det nu kommit ut till kännedom för de flesta   släkten, vilket det inte skulle gjort om männisorna jag berättade för i båda mina släkter inte hade spridit det vidare.  Det är väldigt, väldigt komplext och det krävs öppenhet och stor människokännedom för att man skall förstå detta, och troligen kommer man aldrig att förstå helheten eller ens  närheten av den, det gör inte jag själv  heller. Ta bort alla spekultioner och rykten. Dom är sannolikt förvrängda och förenklade då det är svårt att förstå denna komplicerade process.

 

 

namnlöst-42

Nej denna bild är inte “fotoshoppad” eller omgjord det minsta. Bara grundbearbetad i Lightroom. Så här såg det ut i “verkligheten.” Framöver kommer jag att fotografera en hel del. Har en del jag planerat med foto  som jag vill genomföra snart. Några mc-turer och planerad resa till Azorerna. Så får vi se vad det blir av det. I`ll be right back. Stay tuned.

Avslutningsvis vill jag bara säga det att jag inte tillhör någon politisk, ideologisk eller religiös inriktning. Jag är bara för att tänk fritt och för friheten. Det bästa som finns. När man med ansvar går genom livet utan att medvetet skada andra och skövla planeten Jorden. För mig är de som skriker högst ofta dom som har “fel” i fakta. Ofta är det dom som är mest vilsna och osäkra som “biter” sig fast i sina fastlåsta tankekonstruktioner. Till och med en klok politiker eller djupt religiös människa skulle kunna säga till någon annan , – Ja det har du rätt i, det har jag inte tänkt på. Det du säger kanske stämmer. Vad gäller titel och statusjagande som jag skrev i början så är det så att jag har träffat få riktigt bra chefer. Ofta är det sådan som egentligen inte vill vara chefer som blir de klart bästa. Det är så här, att vi är inte chefer eller kaptener, vi arbetar som sådana. Sådana som aldrig nämner att dom är chefer eller har nån titel som kan imponera på en del vilsna människor är de som oftast har en god självkänsla i sig, utan titlar och yttre framgångar.

Jag köper böcker från USA och  har nu en ny laddning böcker från Sverige på gång. Jag läser mycket, väldigt mycket om allt möjligt därför att jag är så nyfiken. Jag mejlar folk och jag frågar mycket, lyssnar uppmärksamt så ofta jag kan och tycker att det känns som om personen ifråga vet vad den talar om. För jag vill veta vad jag pratar om. Och vad jag skriver om! !

 

 

 

Related Posts

No Comments Yet.

Leave a Comment