Twisted

namnlöst-042Twisted. Nu har jag varit på 7 behandlingar hos en amerikansk chiropractor. Känns mycket bra. Det handlar om att “vrida tillbaka kotor och skelettdelar till sitt ursprungliga  tillstånd. Unwinding som det heter. Detta bygger på en helhetssyn på hela nervsystemet, ryggraden och kraniet. Redan nu känner jag mig mycket bättre och efter 12 behandlingar så tas ett nytt fotografi framifrån och från sidan på mig. Det handlar om posture- hållning . Jag var sned både åt sidan och framåt, som de flesta av oss är.

Kroppen kompenserar genom att vrida, , winding, twisting i kotor och andra delar för att kompensera obalanser. Vi har muskler som kan dra rätt åt sidorna och framåt, men inte bakåt. Istället  kompenserar den intelligenta kroppen genom att vrida. Detta tog jag till mig direkt med tanke på hur jag känt mig den sista tiden. Jag har levt mycket väl, tränat och ätit sunt. Även unnat mig av det goda i livet och har ett avslappnat förhållningssätt till allt numera. Är mycket glad och tillfreds och njuter gränslöst av vardagen här. Och tillika har jag aldrig haft det så bra som jag har det nu. Och flera besked har kommit om goda ekonomiska nyheter. Och jag som redan hade det så bra innan.

Så min stora tacksamhet och tillfredsställelse till livet, universum och det gudomliga. Men ändå kändes det inte bra i ryggen. Något fattas. Och det här med “unwinding” kändes rätt. Och nu kan jag röra vänster arm utan smärta på ett sätt som jag aldrig kunnat i vuxen ålder så länge jag minns. Jag känner förändring från gång till gång. Nacken har känts spänd och jag har lätt fått skador så fort jag tränat lite. Men nu känns det redan mycket bättre och jag fortsätter min behandling för att få en stark och rörlig rygg som jag inte haft på mycket länge. Detta trots yoga och mycket träning i lagom doser. Inte heller har massage hjälp långsiktigt. Något annat ligger på “spänn” likt en fjäder.

 

1403_Marvao_002Jag har ju skrivit min berättelse här på grund av att sönerna har fått höra negativt om mig från min mor och även om spekulationer om Åse från min mors syster. Och av någon outgrundlig anledning ringde min farbror till min moster ILA då han tagit del av mina berättelser. Jag nämnde bara honom kort i samband med att jag berättade om min upplevelse om hur relationer har varit och hur jag upplevt dem. att det var oftast jag som skulle höra av mig och jag kände att det var som att jag skulle vara i lite underläge och alltid komma och följa. Det har inte känts bra och jag skriver bara helt ärligt hur jag upplevt det.

Det är mycket lättare att ha att göra med människor som har en ödmjuk inställning och som tvivlar mycket. Och som är lite självkritisk och inte bara ser andras “fel” . Kloka människor tvivlar mycket. ag känner väldigt stor frustration och irritation på väldigt bestämda människor. Ofta, väldigt ofta finns en stor osäkerhet och dålig självkänsla bakom. Jag säger tvivla mycket och var öppen. Var mycket , nästan gränslöst ödmjuk inför livet. det är så lite vi vet och förstår. Och fint nog med det, bara vi inser det. Jag har mött så många människor som överskattar sig själv och sin betydelse.

Och jag skrev att jag tog ensam ansvar för barnen när vi flyttade till Skåne. Det var i förhållande till min exfru då hon uteblev nästan helt under många år. Jag fick ordna för barnen då jag flög och var på övernattningar. Och jag blev erbjuden hjälp med barnen så jag kunde flytta ned. Annars hade jag bott kvar i Oskrshamn tills dom blev större eller jag funnit en annan lösning. Men det är ett helt annat kapitel. Det här handlade om min uppväxt, min mor och hennes syster. Därav att jag blev väldigt förvånad då min farbror ringde till min moster för att tala om mig och det jag skrivit. Återigen figurerar jag bland släktingar och det till och med rings runt för att tala om mig och troligen om något gammalt som hänt för 15 år sen.Vad är det som fängslar så?

Detta är för mig häpnadsväckande tt människor i 60-70 års åldern håller på med sådant. Varför inte ringa mig direkt om något är oklart. Jag är helt lugn och avslappnad. Glad känner jag mig och har tänkt så förbli. Jag hade förstått det om det gällt Portugal och alla mina bilder och äventyr på min websida . Och om  mc-körningar och om livet här i Portugal. Men nej, då är det knäpptyst. Varför? Avundsjuka? Min farbror och min moster som jag haft en hel del kontakt med sen tonåren.

 

namnlöst-10Något som jag upplevt starkt och twisted är min mors inställning till min bror. At han inte skulle behöva hjälpa till med  hus och fågel då mina föräldrar var på semester. Nej det var tungt för honom då han skilt sig och hade “töserna” var 14:e dag. Dessutom så hade han längra att köra. Men han körde alltid hem till varje gång han hade “töserna”. det var inga problem. Och en gång han skulle ha sina döttrar till midsommar så tyckte hans mor att han skulle gott kunna få vara med på min morbrors midsommarfest. Det var ju så synd att han skulle få vara ensam med sina döttrar eller behöva ta sig till nån kompis om han inte ville vara med bara döttrarna.

Nu var saken den att min mor och hennes syskon hade firat midsommar i många år utan att barnen var med. Det vill säga utan mig ,min bror och våra kusiner. Vi var vuxna och hade vårt eget. Jag minns min andra moster hade blivit irriterad på att min bror nu helt plötsligt dök upp med sina “töser” och skulle vara med. Detta berättades för mig senare. Detta handlar om hur sned jag tycker hennes syn varit på hennes förhållande till min bror. Hon som alltid tog i rejält för att vara “så rättvis” och korrekt. Nej detta är inte avundsjuka, detta är min syn på vilsenhet och motsägelser. Detta var något mycket markant hos min mor och hennes syster. Att dom var väldigt bestämda och skulle ha sin vilja igenom. Blev dom emotsagda så blev dom väldigt stressade och ibland aggressiva. Jag har känt avundsjuka många gånger i mitt liv. Varför skulle jag inte medge det? Det är sant precis som allting annat jag skriver här är sant. Men jag har ofta använt avundsjuka till en drivkraft. Har han det så bra, det vill jag också ha. Kan hon vara så bra, då vill jag det också, och så vidare.

Nu är det så att det här handlar inte om att jag skulle velat ha varit med på midsommrfesten. Jag var ensam med mina söner många, många gånger. Och jag trivdes med det. Jag hade en nära kontakt med dem. Jag förstod aldrig varför min bror nästan jämt skulle till sin mamma så fort han hade sina “töser”. Och jag förstod inte och förstår inte varför  vår mor gjorde så tydlig skillnad i sitt intresse och engagemang  mellan “töserna” och Oliver. Jag förstår och vet att vi alla har våra speciella band och går bättre ihop med vissa personer. Men när det gäller barnbarn som mor- och farföräldrar har relationer till, så kan jag inte förstå det. Jag förstår att det är skillnad , ja, men man behöver ju inte visa det så tydligt eller alls. Det äcklar mig. Det skulle äckla mig om det var tvärtom också.

Detta med speciell hänsyn till att min mor ofta klagade på släktens relationer. Hur farmor och mormor inte gillade min bror så mycket och att dom gjorde skillnad. Nu var ju min bror speciell enligt mig, men jag vet inte så mycket om det annat än att min mor uttryckte besvikelse över detta. Och min mor beklagade sig ofta över att hennes syskon inte gjorde såsom hon tyckte dom skulle göra. Hon klagade en hel del på vad för skillnad hennes föräldrar gjorde mellan barnbarnen. Ofta hörde jag att hon var irriterad på att mina morbröder inte hälsade på sina föräldrar så ofta som hon tyckte var bra.  Jag har sett min mor som ett barn som aldrig blev “vuxen”. Detta skriver jag inte för att jag är irriterad eller besviken. Jag tror det ligger en sanning i detta påstående. Att jag själv ser världen i ett helt annat ljus nu efter mycket svåra tider och händelser i mitt liv gör att jag förstår mycket bättre vad som hänt genom åren.

 

namnlöst-1-6Jag skriver inte i bitterhet eller besvikele alls. Jag har ju fått det så bra idag  och jag lever i stor, stor tacksamhet varje dag. Trots att jag har  rygg och nackproblem. Men på något sätt har jag känt intuitivt att det kan bli bättre. Och den som söker han finner. Den som verkligen vil något lyckas ofta. Jag hr ej godtagit att min rygg skall vara i dåligt skick med tanke på hur jag lever. Det måste finns en väg. Och det känns som jag funnit den efter mycket letande. Så jag flödar av tacksamhet även där. Och jag vill dela med mig v allt det goda i livet.

Det jag känt irritation över och viss vrede för, är min mors påhopp på mina söner. Och min mosters spekulationer om mig och Åse i en ekonomisk process som är avslutad sedan många år. Och min mors snedvridning av hur hennes egen delaktighet gick till. Dom tog risken och dom skulle få vinsten och dom skulle ta förlusten. Det var inte skrivet eller sagt något om att jag skulle ta förlusten om det blev så.  Vi har gjort allt vi kunnat för att lösa det där på bästa sätt, och vi har inget dolt eller oavslutat. Vi sover så gott om nätterna och vaknar med ett stort smile oftast. Tacksamhet.

Och sen min farbrors uppringning till min moster som mäkta förvånade mig. Vad gjorde honom så stressad? Visst jag har faktiskt upplevt honom som lättstressad och med mycket kort stubin. Men i detta fallet då jag knapp nämnt honom i min berättelse. Du som läser detta fråga honom vad som hände där. Att någon skulle höra av sig är för mig mycket avlägset trots jag skrivit att jag kan tala med vemsomhelst om vadsomhelst i princip. Och detta i god stämmning. Släp allt gammalt smärtsamt. Gå vidare. Jag känner alltför väl till attraktionslagen och kan mycket om kvantfysik ochom medvetandets roll i skapandet av vår”verklighet”. Därför gå aldrig och förgifta sinnet med vrede och irritation. Man kan bli kroniskt tacksam när man börjar “vakna” och se allt det fina omkring en. Det är aldrig “fel” att sträva efter mer och efter rikedom. Aldrig. Det kan vara “andligt” det med. Det är alltid syftet bakom som räknas.

Och jag upprepar det är väl inget negativt med status eller titlar i sig. Men vem bryr sig. Jo de stora egona. De osäkra och vilsna. det är aldrig “fel” att vara bestämd och ha makt. Det är hur man är det och hur man använder makten som får konsekvenser. Ta ut en kurs och riktning i livet som känns rätt och följ den. Men ändra kurs om så behövs. Inom flyget kalalde vi det för replanning. Men det är bra tt ta ut en kurs och att sätta upp mål i livet. Mycket bra. Men dumhet och envishet att hålla fast kursen fast man känner att det inte känns rätt längre kommer oundvikligen att leda till smärta.

 

namnlöst-1-4För mig handlar det om att gå vidare och fortsätta fråga och lyssna mycket. Jag tänker aldrig bli bitter trots jag lidit  mycket. Jag har väl själv skapat det på ett eller annat sätt. Vi skapar våra egna livsöden tror jag. Jag får ta mina konsekvenser av mina handlingar och det finns inte en chans att jag tänker fastna i gammal “smuts”, som jag kallar det. För mig handlar det  här om att skriva min berättelse. Det är mitt sätt att bearbeta mina minnen och frustrationer. Och det är ett sätt att berätta min historia eller delar av den. Detta då jag känt och upplevt att det har missuppfattats väldigt mycket kring mig som person. Men många är väl så, att istället för att fråga berörda så skvallrar man och bygger upp rykten. Och det blir bara spekulationer till slut. Jag är en sanningssökare och jag blir oerhört frustrerad och upprörd av falskhet och lögner.

Related Posts

No Comments Yet.

Leave a Comment