Tack

namnlöst-044Tack. En kompis skrev till mig för ett tag sedan och berättade att han upplevt en liknande situation som den jag beskrivit nyligen i min berättelse här. Jag tackade honom för att han delade med sig av sin erfarenhet. Några släktingar läser min berättelse tydligen, och det verkar bli lite “kalabalik” hos någon. Möjligheten finns ju också att skriva just så här……- Tack för att du delar din berättelse med oss. Men nej inte något sådant ännu.

Får fortfarande höra att min farbror Bo G Henriksson “går på” någon av sönerna och har synpunkter om mig och ifrågasätter tydligen något i min livsberättelse här. Något skulle också vara att jag lovat höra av mig innan vi flyttade till Portugal. Vilket absolut inte stämmer. Jag har funnits i Ängelholm dom senaste åren och han har inte direkt visat något intresse av att träffas eller att spontant komma och hälsa på som jag gjorde ett antal gånger till Utvälinge. Han kom en eller två gånger dom senaste tre åren till Tunvägen där vi bodde. Jag körde säkert minst ett tiotal gånger eller mer till Utvälinge och hälsade på. Och fint med det. Men om nu intresse fanns att träffas en sista gång innan vi flyttade till Portugal, varför hör han då inte av sig kan man undra. Än en gång låt sönern vara vad gäller mig och mina förehavanden. BGH 66 år gammal och går på någon av sönerna och uttrycker sin besvikelse om mig eller som nyligen ringer till min moster som han inte talat med på cirka 14 år och vill prata med henne om vad jag skrivit i min “öppna” livsberättelse.

 

namnlöst-8Jag minns när jag var 18 år och skulle paddla med Bo G Henriksson och hans granne Affe. Vi blev borta myclet längre än vi hade sagt eller man kunde förvänta sig av en sådan paddeltur i Rönneå. Mina föräldrar var mycket oroliga och upprörda och sa till BGH och Affe att dom kunde väl ha hört av sig om förseningen, då dom var oroliga att något hade hänt och så vidare. Helt naturligt och inget stort med det. Affe såg lite förlägen ut enligt mina föräldrar och BGH sa inte så mycket. Men när jag kom till min Farmor och träffade Bosse G H där någon kort tid efter så var han mycket upprörd och arg på att mina föräldrar hade sagt till honom och Affe om förseningen. Nu var det som han skulle ge igen på mig för det mina föräldrar hade förorsakat honom. Jag minns så tydligt hur obehagligt jag tyckte det var då han gick på mig och jag inte kunde svara för mina föräldrar. Jag minns så tydligt att hans fru Gunnel var med och blev arg på Bosse H efter en stund. Hon röt ifrån till honom och sa att det kunde ju inte Micke rå för , det var inte hans fel att hans föräldrar var uppröra och oroliga och ifrågsatte varför bosse och Affe inte hörde av sig om förseningen.

Det jag vill säga är att nu är BGH 66 år och har troligen mer livserfarenhet än då (förhoppningsvis ) men ändå  är han på sonen, eller sönerna om mig, vad gäller min flytt och vem som kulle höra av sig och så. Det är min sanning och det är Mickes sanning, och så vidare. Om vad egentligen? Vad handlar det om? Vad handlar upprördheten om vad gäller BGH:s samtal till min moster bträffande mig om? Han kunde ju ha hört av sig till mig om det hela då det gäller mig. Jag skulle aldrig, jag upprepr aldrig gå på någon av BGH:s fyra barn och ifrågasätta hans beteende eller vem som skulle hör av sig när och så vidare. Skulle jag fråga dom om honom så skulle det vara något ositivt såklart. Varför skulle dom svara för hans handlande och svara mig på frågor om sin pappa BGH, gällande att jag uttrycker bevikelser om honom eller ifrågasätter varför gjorde han si eller så? Helt absurt eller hur?

 

namnlöst-92Mänsklig dumhet känner inga gränser sa Einstein för längesedan i ett av sina  många citerade klokheter. I det här fallet står jag fullständigt undrande om vad som tagit sådan skruv. Det handlar om matematik, jag var den som oftast hörde av mig till Bosse H, jag var den som kom jag var den som gick runt med honom många gånger då han jobbade i sin trädgård eller sitt  hus och fortsatte med det då jag kom för att hälsa på. Istället för att ta en paus eller avsluta och sitta och prata. sällan kom han till mig för att sitta ner helt lungt och snacka lite och inte ha bråttom därifrån. Jag upplevde ofta honom som väldigt stressad. Fast det fanns stunder då det var inte var bråttom  eller stressigt och vi kunde sitta och snacka helt lungt och avslappnat också.

Allt detta på grund av något som jag skrev i förbifarten om relationer och om hur jag upplevde det, att det byggde ofta på att jag tog kontakt och skulle komma och så vidare. Inte alltid, men oftast. Min berättelse handlade om min mor och hennes syster och min upplevelse av hur relatinerna och livet varit under årens lopp. Så nämnde jag min farbror Bosse H i förbifarten, i en mening om att hålla kontakten och höra av sig. Så tog det sån skruv så att han ringde upp min moster som han inte talat med på 14 år nåt. Hur kan man bli så stressad av detta är för mig obegripligt. Om någon läser detta så framför budskapet: låt mina söner slippa höra om mig. Fråga dom inte om mig angående sådant dom inte kan svara för! Fråga dom om mig angående nuet om jag nu skall nämnas för dom. Hur trivs jag i Portugal och så vidare till exempel. Lägg ner det andra! Förstått?

 

namnlöst-1Vi träffades en näst sista gång i Göteryd på min pappas 50 års minnesstund. Jag talade med mina andra farbröder efter vi avslutat “fikat” på hembygdsgården. Bosse H bara försvann. Vi sade alla adjö och skjildes åt. Men inte Bosse H. Han hade gått och satt sig i bilen utan att säga något. Bara försvann. Och inget jättemärkvärdigt med det. Det gör han som han vill. Han hade väl sina skäl. Och det är väl inget man måste ha. Jag tycker att var och en gör som den vill utan att behöva ha sina skäl. Men vi gick fram till hans bil och sa hejdå. Det var inte så att han kom och sa hejdå när han såg oss gå mot bilarna. Nejdå.

Vi träffades en sista gång några månader efteråt, det var på Brännborns vi sprang på varandra. Talade om lite flyg och så. Jag sa att vi kunde ju träffas och snacka lite mer vid tillfälle. Men det blev aldrig så. Ingen hörde av sig. Fint med det och jag skulle aldrig få för mig att nämna det till hans barn eller till någon annan. Det blev bara så. Och om han fått för sig att jag sagt att jag skulle komma och säga hejdå innan vi flyttade till Portugal är det ren fantasi eller kanske en önskan om att det skulle vara så. Varför inte komma själv och prata lite, om sådan önskan fanns??!!

Jag gick ju till din bil i Göteryd och sa hejdå. Skulle inte du kunna sträcka dig till att ta initiativet och säga hejdå och lycka till med flytten. Nejå, och fint med det, och det är inget jag förväntade mig alls och känner sålunda inte minsta besvikelse heller. Men kom inte efteråt och “gå på” mina söner om sånt här. Dom har absolut iget att göra med mn flytt eller vad jag skriver i min bok. Jag hade heller inget att göra med vad mna föräldrar sa till dig och Affe då vi var kraftigt försenade och dom var oroliga. nu är du 66 år och jag trodde du var mognare än så här.

För ett par år sedan träffade jag två Vegeholmare som varit lite engagerade i Vegeholms IF. Dom sa till mig att dom inte tyckte det var roligt och trevligt alls när min farbror Bosse H var med i styrelsen , eller var engagerad där på ett eller annat sätt. Jag minns tydligt hur dom uttryckte sin besvikelse om honom och hans sätt i föreningen VIF. Det är något dom står för, och jag vet att dom slutade att vara med i VIF. Jag säger som alltid. Ödmjukhet. De kloka tvivlar ofta. Livet är väldigt komplext och svårt stundtals. Och vi människor gör det betydligt svårare än det skulle vara om vi bara kunde lugna ner oss och vara ödmjuka och ärliga. Och att släppa prestige och avundsjuka. Man kan ändå aldrig vara överlägsen en annan människa.

 

 

 

 

Related Posts

No Comments Yet.

Leave a Comment