My secret

namnlöst-42My secret. Mina betraktelser. Livet flyter på i all stillhet och harmoni.  Njuter av dagarna här i Portugal. Går hos en kiropraktor som arbetar med långsiktiga lösningar och som har en helhetsyn på  hur människan fungerar för optimal hälsa. Verkar lovande och jag återkommer i ämnet.

Läser en del om gamla talesätt  och hur vi människor beter oss. Efter många år och en svåra tider tycker jag det är utvecklande att betrakta livet och människorna runt omkring en. Även självbetraktelser är nödvändigt för mig för att öka min förståelse för hur vi fungerar enskilt och i grupp. Nu blir det väldigt privat och läsare med ett öppet sinne och en viss  empatisk förmåga uppmuntrar jag gärna att fortsätta läsa. Andra ber jag avvakta och läsa mina komande inlägg om bland annat Portugal och kommande “projekt”.

En svår barndom med min pappa som förolyckades och att bli kvar med en mamma som jag aldrig kom nära. En mycket svår relation med min mor där det blev väldigt mycket stress och  att jag aldrig kände mig hemma eller omtyckt. Kände att jag alltid ville vara någon annanstans. Så när jag kom till min mormor och morfar på landet så njöt jag av livet. Landsbygden, fälten, skogen, djuren, kompisarna och min relation till min mormor Hildur som var mycket bra. Där kände jag mig trygg och fann en frid och ro. Mammas yngre syster som jag också hade mycket kontakt med blev en mycket smärtsam och plågsam relation det med. Jag såg ju inte då vad jag ser nu såklart. Men att utvecklas handlar mycket om att öppna upp och våga se sig själv. Att släppa taget och till viss del hamna på botten. Och sedan där se sina svagheter och bygga upp sig till den man vill vara. Att följa sina värderingar och göra saker i livet som känns rätt för just mig.

namnlöst-042

Följ ditt hjärta då blir det aldrig fel sägs det. Och för mig är det så sant så. Jag har aldrig mått bättre mentalt när jag börjat se och förstå. Att då ta bort relationer som jag upplever destruktiva och skapar negativ stress. Jag har inte avbrutit någon relation men slutat höra av mig till en del människor. Där ibland min mor och hennes yngre syster ILA. Och även min farbror som jag hade mycket kontakt med under många år. Det byggde på att jag  skulle höra av mig och att jag var yngre och kanske skulle vara den som alltid kom och vara smått i underläge på något vis. Förstod aldrig hur en riktigt kärleksfull relation skulle vara. Två stora egon i min mor och systern ILA. Med en i grund och botten mycket dålig självkänsla. Min mors kontrollbehov och att vi aldrig förstod varandra var en bidragande orsak till min upplevda stress. Nu i efterhand skulle jag brutit den kontakten för längesen. Det hade besprarat mig väldigt mycket lidande och oro. Så många gånger det kom någon syrlig och plump kommentar. Och hade jag sagt ifrån hade hon aldrig hört av sig mer. Då skulle det bli jag som skulle komma och höra av mig och be om ursäkt. Alltid någon annan som gjorde fel. Och när jag träffade Åse så upplevde jag att min mor inte tyckte om henne alls. Det var som hade bestämt sig i förväg att den skall jag inte tycka om. Och så fortsatte det. Handlar det om underläge och avundsjuka i botten? Åse var är lång och har gott självförtroende. En kvinna som inte säger elaka saker eller spydigheter och ingen som söker konflikt. Ja, hon bara är sån naturligt. Min mor är kort och har dålig självkänsla. Måste hela tiden kontrollera  andra och säga spydigheter när det inte passar henne.

 

namnlöst-22Och min moster ILA som nog är den mest gåtfulla människa jag träffat. Jag kan ju inte ställa diagnos men jag vet vad narcissistisk störning är. Kan det vara så att grövre störningar leder till att man till slut lever i en fantasivärld? Eller bara ett stort uppsvullet ego med dubiösa fantasier?  Också det en kvinna som tydligt visade att hon inte gillade Åse. Avundsjuka i botten? Ja troligen enligt mig. Att nu på äldre dar kasta bort sin dyrbara tid på att jaga något som inte finns. Gå in i en värld där man söker något och sen bygger man upp senarion kring det för att det skall passa sin teori och tro. Istället för att öppna upp och självkritiskt granska världen runtomkring och försöka se det som verkligen finns där. ILA, en människa som har svårt att se andra människor glada och tillfreds. En människa som troligen är bitter och har gått miste om mycket i livet på grund av ett stort ego som ställt till det. Vi har alla ego som ställer till det för oss. Men många kan ju backa och be om förlåtelse och slå in på en annan bättre väg, en bättre väg för en själv. Men vissa är så förhärdade i sin egovärld. Hur mycket dom än lider så skulle dom aldrig gå någon till mötes.

Aldrig göra ett rejält försök att förstå någon annan människa. Sådan upplever jag min mor också. En som aldrig verkligen lyssnade och försökte förstå. Så många gånger det skulle vara tvärtom vad jag tyckte eller sade. När jag berättade något jag upplevt eller något som jag tycker känns helt “fel” , även de mest uppenbara saker, så skulle det inte hållas med eller ens förstås. Oerhört frustrerande. Det skulle hela tiden vara på hennes villkor kände jag. Och hörde jag inte av mig på ett tag så undrade hon var jag tagit vägen. Varför inte själv ringa då och fråga hur läget är? -Nej jag vill inte störa och tränga mig på eller någon annan förklring.  Är det så en bra relation skall vara? Svar, NEJ!

 

namnlöst-003Varför dessa två kvinnor fortsätter sin bitterhet och  att prata om mig och mina förehavanden i negativ bemärkelse till mina söner? ILA som skapar något i en tro att Åse gjort något som hon inte borde ha gjort. Och min mor som tror på det. Och sedan ger sig på en av sönerna gång på gång  och säger till honom vad jag borde eller skulle ha gjort. Eller vad jag borde göra nu. Dessa två kvinnor som så tydligt visar sin litenhet  genom att bygga upp felaktiga senarion som skulle ha inträffat för flera år sedan. Som dessutom inte stämmer med verkligheten. At leva så djupt in i en fantasivärld är enligt mig inte sunt. Något är “fel”. Varför inte fråga mig om saker som berör mig?

Varför hamnar människor så snett i livet när man har levt ett långt liv och borde ha stor erfarenhet. Stora uppsvällda ömmande egon är mitt svar. Egots dubiösa fantasier som förvrider verkligheten. Det som kanske är mest beklämmande är jag jag litat på dessa två människor, som sedan visat sig var falska på flera sätt. Min mor som alltid talat högt om rättvisa och ärlighet. Hur hon lovade mig att hålla tyst om en sak och sedan direkt gick till min bror för att berätta. Likaså ILA, ber man henne om att inte föra vidre något så kan man vara helt säker på att det kommer ut till kännedom omgående. Att människor kunde vara så falska. Nåja förhoppningsvis har jag många goda år kvar i livet och jag har lärt mig mycket även den senaste tiden. Mitt eget löfte till mig själv är att inte bete mig så. Så går utvecklingen framåt” smile”. Och vad vore livet utan humor? Får se dessa två människor för vad dem är. Vilsna med dålig självkänsla enligt mig. Avsaknad av självaktning och självrespekt. Jag skulle säga lägg tid och energi på självkännedom än att jaga andra och något som inte finns.

namnlöst-57Naturbilder. Livet är vackert, oerhört vackert. Livet är också mycket smärta och sorg. Min svåra och mycket smärtsamma relation med min mor. Först att förlora sin pappa vid två års ålder och sedan bli kvar med en mor som det känns så “fel” med. Men på något sätt finner man väl försvarsmekanismer för att leva vidare och härda ut. Och jag känner sån oerhörd glädje att få ha varit med om svåra saker för att sedan se världen och mig själv i nytt ljus. Med närvaro, mindfulness vadra genom livet och njuta av allt det vackra som finns. Och jag känner STOR tacksamhet för livet , en stor vördnad inför den intelligens som ligger bakom det hela.

Jag skulle ha brutit med min mor och ILA för länge, länge sen. Det har jag förstått. Min frihetskänsla nu är helt underbar och den slungas högre och högre upp för varje dag. Kanske bygger det på rädslan och obehag för dessa kvinnor  som jag upplevt som kärlekslösa och väldigt kontrollerande. Människor som man inte fick säga emot för då blev det dålig stämmning direkt. Tv människor som jag upplevde kunde vara väldigt elaka och kasta ur sig spydigheter utan vidare. ILA som alltid bott själv och min mor som haft en man som aldrig riktigt sagt ifrån. Som jag ser det skulle dessa två ha haft någon som slog näven i bordet och rytit högt, – Nu får det vara nog! Kanske skulle ha hjälpt. Stora egon faller ofta samman när de får rejält med motstånd.

 

namnlöst-8Så här går vi in i bilden på livets väg. Jag tar lärdom av det som hänt och reflekterar över livet. Människorna och min egen roll i detta skådespel. Min egen ofullkomlighet och mina tillkortakommanden.  Mitt ego som jag har fått brottas med många många gånger och fortfarande får tampas med. Men det blir förhoppningsvis mindre och svagare. Vad skall man med ett stort, starkt ego till?  Det ställer bara till problem! Så dessa två kvinnor plus min exfru som fortfarande talar om mig och binder sig fast vid det förflutna. Att min exfru besöker ILA, (min moster), och talar om mig efter snart 20 år som skilda. Varför går människor inte vidare i livet? ILA lever själv och exfrun likaså. Varför finns jag i deras sinne överhuvudtaget? Mina söner får ju höra en del. Jag tog hand om sönerna efter bästa förmåga och tog ekonomiskt och praktiskt ansvar. Åse kom in i familjen och hjälpte verkligen till mycket. Tog ansvar och var närvarande. Exfrun brydde sig inte så mycket, så henne såg vi inte mycket av. Men ändå klagas det. Att jag skulle ha gett henne pengar för att hon skulle umgås med sönerna ett par veckor per år och så vidare. Varför ser dessa kvinnor inte sig själv? Är egot så stort och omfattande att verklighetsbilden blir helt förvrängd? Det är troligen så. Jag har mött en del stora egon på livets väg, och ofta ser de inte den verklighet som finns omkring dem. Likt ett svart hål som förvränger rum och tid runt sig, så förvränger ett stort ego verkligheten runt sig.

 

namnlöst-022Min berättelse fortsätter. Det är min berättelse och den verklighet som jag har upplevt. Jag är så rak och ärlig jag bara kan när jag minns och berättar. Med humor så lindras mycket smärta. Jag älskar humor och försöker skratta gott varje dag. Jag älskar att höra Oliver skratta om natten när han drömmer. Det gör han rätt ofta. Själv grät jag nog en hel del om natten då jag växte upp. Saknaden, den oändliga saknaden efter min pappa som försvann hastigt. Livet var ett helvete utan min pappa och med en mor som jag inte tyckte om! Det skapade oerhört mycket stress och frustration att växa upp så. Kärlekslöst, verkligen kärlekslöst kan jag känna. Det handlar inte om att ge mat, städa och bädda sängen. Det handlar om att lyssna och visa bekräftelse och försöka förstå. Särskilt stort är nog behovet när man mist en förälder och inte har några syskon att dela smärtan med.  Jag kände mig mycket vilsen och ensam. Kontrasten blev så stor när jag kom till min mormor.En gemenskap med kärlek och glädje. Jag njöt så, samtidigt som tiden gick fort och jag skulle hem igen. Det var en plåga många gånger när  hemresan närmade sig.

 

 

 

Related Posts

No Comments Yet.

Leave a Comment