Minnesstund i Göteryd

namnlöst-1Jag vill tacka alla som deltog och alla som hade organiserat denna fina minnesstund till minne av min pappa Evert Henriksson och Sören Nyman som förolyckades på denna plats 30:e September 1963. Imorgon är det 50 år sedan deras skadade Sk28 Vampire slog i mossen här efter en kollision. Tack till  Hembygdsföreningen i Göteryd som värdar, F5 kamratförening med ordföranden Hans-Bertil Sinclair, F17 med flygchefen och en präst från T5. En förbiflygning med en gulmålad Sk 50 mot den  klarblå himlen med några få molntussar gjorde denna dag och denna stund till ett fantastiskt minne tillägnat min pappa Evert och hans elev Sören.

Min pappa och flygelev Sören satte sej till rätta i sin Sk 28 Vampire denna klarblå och vackra morgon, den 30:e September 1963. Föga anade de att det skulle bli deras sista flygning och att de skulle lämna jordelivet en stund senare. De skulle öva rotesamling, och i det andra planet, en ensitsig Sk28 Vampire satt en ensam flygelev. Under samlingsövning så kom den ensamma  eleven in mot planet min pappa och Sören satt i, med för hög fart. Han tog luftbroms och då stiger planet, ett nosuppmoment,  och man måste föra fram spaken för att motverka detta för att bibehålla flyghöjden.Eleven tog luftbroms under   min pappas och Sörens plan, missade troligen pareringen med styrspak fram och då slog vänster vinge i deras Vampire under sittbrunnen, kabinen. Troligen blev de fastklämda och kunde ej göra ett uthopp för att rädda sej i fallskärm. Planet cirklade runt en stund och även huven var fälld en bit från nedslagsplatsen. Planet blev troligen mer eller mindre manöverodugligt då man ej styrde kurs mot F5 Ljungbyhed. Kanske försökte man nödlanda i mossen istället för på en sjö norr om nedslagsplatsen, då man satt fastklämda och kanske skulle drunkna vid landning på en sjö. Ingen vet vad som hände i planet efter kollisionen, då inget radiomeddelande lämnades. Planet slog i mossen i relativt brant vinkel. Olika vittnesmål gavs av personer som såg och hörde en del av deras sista färd. Någon sa att det såg ut som spinn ner mot marken, någon har sagt att planet cirklade runt  som försök till nödlandning men att det vek sig och slog i mossen i brant vinkel. Min pappa blev 28 år och Sören blev 19 år.

Jag har hört att cirka 650 piloter och navigatörer har omkommit i Flygvapnets tjänst genom åren. Vi sänder dom alla en tanke och en hälsning. Vad som blev speciellt med detta haveri var att platsen vid nedslaget blev vigd mark av kyrkan och begravning skedde här. Beroende på att man ej kunde få upp piloterna ur det vattenhål som uppstod i mossen efter nedslaget. Man tillsatte dykare och  även en grävmaskin sattes in för att försöka bärga kvarlevorna från piloterna och delar av planet för haverikommissionens utredning. Detta lyckades man ej med och man fann endast några få kvarlevor av piloterna som inte räckte till en vanlig begravning. Man beslöt  då att viga denna plats och detta blev deras gravplatser, som idag står under F17 omsorg. F17 Ronneby där jag själv en gång tillhörde andra division , Quintus blå och flög S37 Viggen.

Tacksamhet denna minnesvärda dag. Det var ca 100 personer samlade, några var min pappas kolleger. Någon lärare och någon elev från F5,  från 50- 0ch 60- talet. Jag kände att jag spontant ville berätta om mina få minnen av pappa och min egen flygkarriär  som varade i 29 år. Jag var 2 och ett halvt  år när olyckan inträffade. Och jag har ett minne från just den dagen som etsat sej fast i mej. Det blev väldigt känslosamt och uppskattat, vilket gläder mej. Och det kändes väldigt bra att få dela med mej lite av mitt liv kring detta och hur jag upplevt saknaden av min pappa och hur jag följde i hans fotspår och själv blev pilot. Fyra av min pappas bröder med familj var där, Bosse, Åke, Harry och Jan med fruar och min kusin Ulrike. Jag uppskattade verkligen att vi fick denna minnesstund tillsammans. Min hustru Åse och sönerna Jonathan, Christoffer och Oliver uppskattade också denna dag som avslutades med fika i hembygdsföreningens lokal i Göteryd. En mycket fint gammalt hus med mycket historia som det berättades om under fikastunden. Också mycket uppskattat med lite lokalhistoria i detta område som är mycket rikt på fornlämningar. Dom har Sveriges äldsta fornlämning bevarad där på hemligt ställe. En spjutspets som är daterad till en ålder av cirka 11000 år. Man kan köpa en exakt kopia i tenn där. Dom blir  individuellt numrerade vid beställning. Mycket intressant historia berättades av en kunnig ordförande i Göteryds hembygsföreningen.

Tack till alla idag. Och en dag är jag säker på att jag får reda på vad som hände och vad som utspelade sig där i Vampiren de sista minuterna i min pappas liv, tiden mellan kollision och nedslag i mossen. Många frågor som jag alltid haft tillsammans med den gränslösa saknaden av min pappa genom åren. Hur upplevde han de där fasansfulla sista minuterna, eller blev de medvetslösa direkt vid smällen. Vem var han? Hur hade hans liv sett ut idag? Hans återblick på livet? Hans flygkarriär? Vår relation genom åren? Det tomrum och saknadens smärta som jag alltid får bär med mej genom livet. Han blev 28 år.

Related Posts

4 comments

  1. Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter! Jag känner igen så mycket! Önskar dig allt gott Michael

    • Tack Stefan! Allt gott till dig också!!

  2. Mycket vackert skrivet Michael. Det känns ända in i hjärteroten. Hoppas livet känns ok även om det är orättvist ibland!

    • Tack Bosse för din fina kommentar. Jo jag har det väldigt bra idag även om ett sådant trauma följer med en på livets resa. Min upplevelse är att det förde med sig så mycket annat negativt som man får kämpa med i vardagen. Så även i vuxenlivet även om barndomen var värst. Det känns bra att få skriva om det och dela med sig av den erfarenheten.
      Bästa hälsningar
      Mic

Leave a Comment