Mastership

1403_havet_045Mastership. Mästerskap. Det är det som ligger först på min önskelista. Att bli herre över sitt eget sinne. Att leva i en orubblig sinnesro och inre frid. Min stora tacksamhet att jag har allt i överflöd. Och att jag har möjligheten att vårda min kropp och mitt sinne. Att ta hand om båda på bästa möjliga sätt. Behandlingarna hos en amerikansk kiropraktor här i Estoril känns riktigt bra. Och jag tränar lite lagom för att hålla mig i god form. Mediterar nästan dagligen och det känns bra. Tränar mitt sinne till stilhet och närvaro. Genom lagom mycket kontroll och ansträngningslöshet försöker jag leva i mindfulness så ofta som möjligt. Att tankebruset minskar både i hastighet och styrka. Känns mycket bra.

 

1403_vattenfall_035Kiropractorbehandlingarna är en längre process som beskrivs som “unwinding” . Genom livet så kompenserar man stress och skador och påverkan på ryggen genom att “winding”. Till slut så blir ryggen och övriga kroppen väldigt stel och spänd och rörligheten minskar och skador uppkommer lätt. Genom att reversera den här processen så minskar spänningen och rörligheten ökar. Jag tycker det känns  mycket bra efter 5 behandlingar och jag fortsätter processen.

Vad gäller mästerskap så är det en oerhört omfattande process och det uppnår man nog inte på en livstid. Alla vet att man inte skall bry sig om vad andra säger och tycker. Man skall inte låta känslorna styra och så vidare. Det låter ju väldigt enkelt men våra sinnen fungerar inte så. Men med träning så går det absolut att höja sig mentalt och uppleva livet så mycket bättre och mer njutbart.

 

Jag och Åse lever ett enkelt och okomplicerat liv. Vi har gjort rätt för oss och ställt upp på andra väldigt mycket genom åren. Väldigt mycket för sönerna. Åse har gjort betydligt mer för dem än deras egen mor. Så vad handlar det om? Avundsjuka ? Ja det är troligen en ingrediens bland flera. Mindrevärdeskomplex? Ja det också troligen. Vad är det hos Åse som gör att sådana som ILA ( min moster) och min mor så tydligt visar sin aversion mot henne?  Som jag känner  så handlar det om att känna sig underlägsen på något sätt och sen inte kunna hantera det. Utan då går man istället till attack och försöker förminska den person man känner sig underlägsen.

 

1403_Monsaraz_059Min mor skulle troligen aldrig ta kontakt för att få få löst oklarheter om det nu finns några. ILA likaså, hon som fortsätter sin jakt på något som inte finns. ILA som jag uppfattar som väldigt överaktiv ien liten del av hjärnan. Då blir det stor obalans och man kommer lätt på villovägar. Man får tunnelseende och ser inget runtomkring det man har bestämt sig för att se.  Riktig visdom bygger på erfarenhet och  ödmjukhet. Tillsammans med en förnuftig helhetssyn på livet och människan. Visdom är det absolut högsta man uppnå genom livet. Det finns inget mästerskap utan visdom. Att se helheten och ha ett öppet sinne och fråga och lyssna mycket. Vill man vidare i sin utveckling och livskvalitet så krävs ett öppet sinne och att lyssna mycket. Vi får inte låsa fast oss i gamla mönster och tankekonstruktioner om vi vill utvecklas. Därav att det är så berikande med gamla människor i kombination med barn och unga.

För dessa arma och veka människor, ILA, min mor och exfrun Paula får jag tänka positivt på att ett  lite uppvaknande kommer snart. Att dom då kan se helheten vad dom själv gjort och ställt till med. Till min mor kan jag tänka på det här med rättvisa som hon så ofta talade om. Hur var det då med Oliver i förhållande till de andra barnbarnen? Vad hände där? Fanns det något engagemang för Oliver överhuvudtaget? Nej det handlar inte bara om att man får lika mycket till jul och födelsedagar. Det handlar om engagemang. Ställa frågor och visa intresse.

Hade dessa människor inte gjort så stor sak av att vara ärliga , ja det gäller väl inte min exfru, men ILA och min mor. Jag upplever en falskhet hos dom. Gynnar det dom själv så behövs det inte vara så ärligt och rekorderligt som man själv tycker sig vara. Det har jag förstått nu i efterhand.Vad är det för störning när man tycker sig stå över andra och verbalt vill trycka ner andra som ILA så ofta gör i diskussioner? Är det bara ett stort vilset ego som lika tappert som dumdristigt söker sinnets frid genom att vara överlägsen andra. Riktig överlägsenhet handlar om att osjälviskt hjälpa andra. Villkorslöst! Det om något skulle kunna kalls överlägsenhet, men är det egentligen inte. Det finns inget större och högre än kärlek. Kärlek är en kraft, en energi, en vibration. Vibrerar högst av allt sägs det. Jag tror det är så.

 

namnlöst-21Den njutbara naturen och djurens naturliga beteende när männikan inte gör sig till herre över djuren och naturen.  Om vi bara kunde få bort girighet och falskhet så skulle världen, tillvaron och livet bli så mycket bättre och enklare. Jag känner att det skulle bli ett kvantsprång i mänsklig utveckling. Att alla skulle bli fullkomliga är en utopi, men åtminstonde så ärliga som möjligt och om vi tog bort girigheten så skulle det troligen finns litet av ett överflöd till alla. Men ack så lång väg vi har dit (om vi någonsin kommer dit). Att göra oss kvitt dessa två vidrigheter känns väldigt långt borta tyvärr.

Som jag upplever livet nu så är jämförelsen att jag levt mitt liv i mörker. Famlat som en blind för att finna svaren. Letat efter en väg som skulle kännas bra för mig. En väg för mig utan att sköval och medvetet skada andra varelser. Det handlade inte om att vara andra till lag och hela tiden försöka springa runt och få andra att inte bli arga, ledsna och besvikna. Det handlar om att följa sin inre röst. Sin intuition, hjärtats röst, högre jaget eller vad man än föredrar att kalla det. Jag ser ju livet så annorlunda idag jämfört med för bara några få år sen. Ett personligt kvantsprång enligt mig själv (jämfört med mig själv). Ungefär som att börja slå upp ögonen och se att det finns ljus omkring en när man levt i mörker. Kanske har jag också blivit en bättre människa för andra, men för mig själv har det inneburit att livet, upplevelserna och synen på tillvaron har blivit så mycket bättre. En rejäl höjning av livskvaliten om man så vill.

Känslan av att vara fri från dessa människor som försökt styra och kontrollera en och uttryckt sin besvikelse och missnöje så fort det inte gick som dom ville. Detta är så tydligt för mig idag och har förändrat mitt liv så drastiskt. Att inte längre slösa bort min tid och energi på att försöka se till så att min mor inte skulle känna sig arg eller besviken för att jag inte levde eller gjorde de val som hon tyckte bäst om. Alltså vad har jag hållt på med genom åren frågar jag mig själv. Jag skulle bara ha valt bort henne helt och hållet ,men jag visste inte, vågade inte , kunde inte bättre. Feg, rädd och vilsen. Jag försökte ett par gånger sen jag träffade Åse att ta upp det här med henne, men det går inte med stora egon som inte vill se sig själv.

Jag skall aldrig mer i något liv leva som jag gjort i detta, om det nu är så livet är uppbyggt. Får jag välja så skall jag växa upp i en trygg och stabil familj utan stora egon. Där man lär sig generositet och där kärlek till livet, till sig själv och andra är det främsta i uppfostran. Där man växer upp till en god och glad människa med en stor inre trygghet. Där man blir till stor glädje för sig själv och för andra. Och mitt främsta attribut som jag alltid talar om-ödmjukhet. Kloka människor lyssnar mycket och kloka människor tvivlar mycket. Då livet är i ständig förändring så är det väldigt fördelaktigt att ha ett öppet sinne och att helst göra sig av med boxen och tänka fritt.

 

namnlöst-17ILA  gör av med energi på att leta och fundera över en process som är avslutad sedan många år. Vad är det som gått snett? Har hon inget eget liv?  Eller är det bara så enkelt som ett stort ego som vrider och omskapar verkligheten till det som man tycker den skall vara? Och då ser saker som inte finns och tillika inte ser saker som finns. Beklagligt värre.

Vad är detta för något egentligen med dessa kvinnor. Varför har jag haft med dem att göra? Utveckling? Eller bara dumhet från mig, att dra till mig dessa människor? Och har exfrun Paula inget liv att njuta av? Troligen inte, som jag förstår det. Är det inte dags att gå vidare i livet och göra något vettigt? Släppa taget om mig och mitt liv. Ta inte del av information om mig, särskilt då den inte stämmer ifallet med ILA och min mor och den ekonomiska process jag var med om. Jag skulle inte ha en tanke på att 18 år efter att vi gick skilda vägar åka hem till Paulas släkt och ta del av information om henne och hennes kille. Jag har ett eget liv att njuta av och uppleva. Inte åka hem till en gammal släkting till henne och lyssna på skvaller. Det är så här att jag tog hand om sönerna efter bästa förmåga och förutsättningar. Paula fanns där inte alls, förutom de få gånger det passade henne. Självupptagen som hon var och är.  Hon var delaktig i sönerna när det passade henne. Annars var det fullt engagemang i hennes kille. Där kunde hon lägga pengar och tid. Och fint det , men hon kunde gott lagt tid och pengar  på sina söner också, då de var små. Alla vet att det var så, även ILA. Det handlade inte om att jag skulle skjutsa dom och om att bidra med pengar för att sönernas mamma skulle träffa dom och umgås. För har man bara sig  själv att sköta hela året så skall man nog kunna lägga undan några hundralappar och kunna ta sig tid att köra och hämta och lämna eftersom det  bara handlade om ett par gånger per år.

Jag är övertygad om att det  till viss del handlar om avundsjuka. Åse är oftast pigg och glad. Nöjd med livet och kan liksom jag leva enkelt och njuta av tillvarons enkla saker. Vi har gjort “rätt” för oss och går vidare i livet efter tunga år och smärtsamma upplevelser. Jag känner att det stör dessa människor och säkert några andra också.

Och ILA som så missuppfattat det här med Paula och sönerna genom åren. Som lade sig i på ett ofta negativt sätt. Och helt ärligt blev det oftast värre och sämre när hon skulle vara delaktig. Det skulle vara på det sätt hon tyckte var bäst. Ja hon kunde inte bättre än så trots sin ålder och erfarenhet. Men det är så när man stormar fram i livet med ett stort ego och inte tar in andra intryck och granskar sig själv kritiskt. Lyssna till andra och hör vad dom säger! Man stagnerar i sin utveckling och vissa går ju också bakåt och blir värre och sämre människor med åren.

 

namnlöst-1Se det vackra i livet och släpp gammalt som inte går att förändra. Att utrycka att det blev “dåligt” och “fel” och att jag skulle ha gjort annorlund är väl ett stort steg mot självinsikt och mod. Jag talar här för mig själv. Det är mycket jag skulle ha gjort annorlunda, väldigt mycket  och jag känner mig inte för stolt eller fastlåst  för att kunna göra detta klart och tydligt för alla. Men genom att erkänna det för sig själv och säga till andra att det inte blev bra och jag vill verkligen ha det ogjort eller jag skulle ha gjort annorlunda så är det ett sätt  att säga, jag är ledsen, förlåt. Det är ett bra steg mot ökad självinsikt. Jag säger avslutningsvis, ha inte med människor att göra överhuvudtaget som du känner obehag och rädsla inför. Människor som inte lyssnar och saknar empatisk förmåga. Människor med stora uppsvällda egon med stort kontrollbehov och dålig självtillit. Det kommer förr eller senare att leda till smärta och frustration! Viva a vida- lev livet !

 

 

 

Related Posts

No Comments Yet.

Leave a Comment