Maskrosor

29052013-29052013-IMG_3294Maskrosor kan användas till mycket. I Sverige förekommer tolv artgrupper (sektioner) med omkring 1000 småarter. Av maskros kan man göra vin, laga en god sallad eller brygga en kopp te. Roten rostades och användes under krigsåren på 1940-talet i stället för kaffe. Man kan även göra sirap av maskrosor.

Maskrosor innehåller många nyttigheter, bland annat vitaminer,  bitterämnen, flavonider och en liten mängd eterisk olja. De har god medicinsk effekt vad gäller matsmältning, gall- och leverbesvär.

Maskrosens mjölksaft innehåller många bitterämnen. Dessa stimulerar aptiten och ökar utsöndringen av saliv och körtelutsöndringen i mag-tarmkanalen och levern.
Halten av bitterämnen är störst i roten under sen-sommaren och i bladen är halten högst på våren. Förutom bitterämnen innehåller bladen också B- och C-vitamin samt kalium.
Maskrosen har en starkt urindrivande effekt. (Maskrosen heter på franska Pissenlit vilket “betyder kiss i sängen”!)
Maskrosor ordineras i Tyskland och Österrike mot gallbesvär och leversjukdomar samt vid gikt och reumatism.
Maskrosor sägs också vara blodrenande och stärkande. En 14-dagars-kur med maskrosstjälkar som ätes färska, sägs bota trötthet och svaghet.

Maskrosor växer på de flesta ställen:
Åkerrenar, ängar, gräsmattor – ja, till och med i asfalt. Mycket våta platser undviker de dock.
Maskrosen blommar hela sommaren men särskilt rikligt på våren. De gula blommorna övergår så småningom i frukter med hårpensel (vita bollar) som lätt sprids med vinden.
Maskrosens namn på latin är Taraxacum officinale. Runt om i Sverige har växten många olika namn: Gulgubbe (Värmland), Gubbaros (Hälsingland), Gullborste (Västergötland) och Mjölktistel (Uppland).

29052013-29052013-IMG_3293

Related Posts

No Comments Yet.

Leave a Comment