Humle

namnlöst-3Humle, en rogivande kotte som tillhör familjen hampa och är då släkt med cannabis. Humle kom troligen till Sverige med munkar och har här använts till öltillverkning från 1200-talet. Den kan också användas som sömnmedel, för att bättra på matsmältningen och för att öka aptiten. Humle gör ölet beskt, ger arom och ett fast skum. I Norden användes pors, skvattram och rölleka under brons- och järnåldern för sina bakteriedödande egenskaper så att ölet blev mer hållbart. Humle ersatte så småningom dessa örter. Humle är en flerårig klättrande ört som kan bli 6-7 meter hög. Den kan växa 20 centimeter på ett dygn. Humlekottar har lugnande och rogivande effekt och stoppades därför i örngottet. Humlekuddar användes på fältlasaretten under första världskriget som lugnande och sövande medel.

Honblommorna är egentligen humlekottarna som i körtelhåren på bladen innehåller en flyktig eterisk olja. De innehåller dessutom 15-30 % harts, som består av bitterämnen , bland andra humulon och lupulon. Dessa bittra substanser bidrar till ölets arom, lukt och smak. Humle är den enda odlade växt man lagstadgat om. Enligt svensk landslag från 1400-talet befalldes varje hemman, gård att odla 40 stänger humle. Under Gustav Vasa skärptes lagen till 200 stänger per hemman. Den främsta anledningen till statens starka intresse för humleodling var att kunna förse militären med en tjänlig dryck. Dricksvattnet var ofta förorenat förr.

Under Gustav Vasas tid drack man minst en kanna (2,6 l) öl per dag då maten var salt. Det gällde både män och kvinnor. Redan före 1500-talets slut dracks porsöl och annat surrogatöl bara av allmogen medan kronans män drack humlat öl. Den första dokumenterade odlingen av humle var år 736 i Hallertau i nuvarande Tyskland. medan första gången humle nämns som ingrediens i öl var år 1079.   Människan har bryggt öl i nära tio tusen år, men det första säkra belägget för humle i öl är från år 822. Den franske benediktin­abboten Adalhart av Corbie framlade då en utförlig text över humle i samband med bryggning av cervisia (latin för öl, efter Ceres, romarnas odlingsgudinna).

Kronans och kyrkans män och kvinnor fick under medeltiden dagsransoner på 2-3 liter välhumlat öl. Även allmogen drack mycket öl. Alkoholstyrkan och kvaliteten varierade kraftigt. Ju högre samhällsställning, desto bättre öl. Ölet var av tre slag: herreöl, fogdeöl (också kallat kajutöl) och det betydligt svagare spiseölet (gement öl).

Det kan tyckas märkligt att kronan var så intresserad av människors vätskeförsörjning att man under flera århundraden och med olika styrmedel engagerade sig så starkt för inhemsk humleodling. En orsak var att man förr i tiden inte kunde bevara färskvatten friskt när man befann sig till sjöss, medan öl höll sig länge. Men den främsta bakgrunden var att öl är så mycket mer än en dryck, då 2-3 ­liter öl är näringsmässigt en hel måltid. I historisk tid kunde faktiskt en betydande andel av energibehovet täckas av öl.

Dessutom fick man ett värdefullt tillskott av proteiner, mineraler och vitaminer, främst vitamin B. Det är jäsningsprocessen som berikar med lysin, riboflavin, niacin, tiamin, andra aminosyror och vitaminer, vilka från början endast finns i låga mängder eller inte alls i kornet.

I Nordens äldsta stad, Ribe i Danmark, finns arkeologiska belägg för vikingatida humle, och sannolikt har humle en tusenårig historia som kulturväxt även i Sverige. Idag är Tyskland världens största humleproducent.

namnlöst-2Humle i vår trädgård.

Related Posts

No Comments Yet.

Leave a Comment