En sann historia

Mc-tour Douro, Serra da Estrela-171En sann historia. En av sönerna berättade att deras farmor sagt att hela släkten tyckte synd om dem som har en sådan pappa som kunnat skriva så om sin barndom och uppväxt. Jag vet ju ej om detta stämmer, men om så är fallet är det inte förvånande. Det handlar ju mest om människor som är 67+ år och torde ha ganska stor livserfarenhet…….  kan man tycka. Vare sig det handlar om min blog som läses av människor i Åstorp, Klippan, Helsingborg med omnejd, Jakan, Malmötrakten, någon annan del av världen eller Småland, så är det ju självklart att ingen tycker synd om mina söner för att jag skrivit om min flygtid, barndom, uppväxt med mera. Eller hur?

Eller om det pratas om mig och min blog på Oj Oj eller någon annanstans, det kan jag knappast tänka mig. Det är min blog, dagbok eller minnesbok om ni så vill. Jag kunde lika gärna skrivit en bok och givit ut eftersom jag blev tillfrågad  och erbjuden att göra så efter jag skrivit en hel del inlägg om flyg och min pappa Evert. Min barndom och mina flygupplevelser borde vara fullständigt ointressanta för er och att tycka synd om mina söner för sanna händelser och upplevelser jag skrivit om min barndom ……om nu så är fallet enligt sönernas farmor. Lika ointressant som Tv serier och Facebook inlägg kan vara.

Jag upprepar att det handlar inte om min sanning eller någon annans sanning som står i diametralt motsats till varandra. Det handlar om mina minnen,upplevelser och händelser som jag vet har inträffat. Andra upplevelser och händelser som jag kan vara lite osäker på har jag utelämnat. Varför då? Jo, för att jag vill göra detta så korrekt och riktigt som möjligt. Jag har alltid haft ett stort ordningssinne och vill ha ordning och reda runt mig. Så också vad gäller sanningar. Det har alltid stört mig stort då människor som gjort brott eller riktigt dumma saker kommer undan med att ljuga. Jag har varit väldigt noga med allt jag skrivit för att inte förvränga det som inträffat.

 

Mc-tour Douro, Serra da Estrela-52För övrigt så sade en av sönerna till mig att Inga-lisa Andersson sa till honom att allt jag skrivit om min uppväxt och min mor stämde helt och fullt.Detta sade hon bara några dagar efter jag skrivit om just min uppväxt. Och jag vet att allt jag skrivit stämmer helt och fullt och att vi alla har starka minnen som fastnat och ej förändras nämnvärt genom åren. Däremot kan jag inte garantera vad andra sagt till mig om min uppväxt och om händelser som inträffat då jag var liten. Ett exempel är allt som farbror Willy berättade för mig. Jag kan bara återge det han sade, vare sig mer eller mindre. Lämpligt och högst rimligt vore kanske att ni som läser det här ser verkligheten och inget annat. Ingen tycker synd om mina söner för det jag skrivit såklart. Det handlar troligen om att deras farmor tycker synd om sig själv och känner sig som ett offer. Och……och många gånger kan det vara bra med riktiga vänner som säger sanningen till en. Att inte hålla med och tycka synd om, utan istället hjälpa personen ifråga om att se sig själv och sitt handlande. Det har jag själv fått göra och ständigt gör. Hur skall vi annars utvecklas och vakna upp? Ja…ställ er den frågan. Och…..fundera över svaren ni får till er.

 

Mc-tour Douro, Serra da Estrela-234Jag har skrivit på min blog av många anledningar. Främst för bevara mina egna minne och att skriva om allt som intresserar mig. Fast huvudsyftet var att samla mina foton här och att arbeta med fotografering och bildbehandling och att lära mig mer om olika datorprogram. Ni som väljer att gå in här och läsa gör det av olika anledningar. Men inte en enda av er har gett en enda kommentar förutom Inga-Lisa Andersson som sa att allt stämde om min mor och uppväxt. Trots att “hela släkten” (enligt pojkarnas farmor) verkar ha synpunkter på mitt skrivande. Kanske skulle ni/dom ha synpunkter på min uppväxt och min mors handlande istället. Kanske har ni det men ingen  av er skulle våga säga något till henne såklart. Förutom att hålla med henne och tycka att så hemskt att Michael kan skriva så i sin egen dagbok/blog. Fråga er istället om det inte vore bättre för henne att försöka se sanningen och sig själv som vi alla ändå måste göra för eller senare i livet/efter döden. Att se sig själv i förhållande till vad andra människor tänker och känner. Varför skrev Michael ner dessa minnen och upplevelser?

Enligt sönerna så säger hon fortfarande att det inte är sant. Vilket är inte sant? Vad stämmer inte med den verklighet som utspelade sig då. Även i fallet med vår ekonomiska process som Inga Lisa var inblandad i. Vad stämmer inte med verkligheten? Många människor lever i en box och där självförnekelsen är så tydlig och påtagligt att det blir till åtlöje för en själv. Man får väl ändå ta tag i sitt liv och se sig själv utifrån och se inåt. Att förneka och känna sig som en offerkofta har aldrig någonsin lett till personlig utveckling och till växande. Sen kan vi människor döma varandra, förtala och skvallra bäst vi kan. Men det leder aldrig någonsin till något positivt eller hur?

 

Mc-tour Douro, Serra da Estrela-81Att “hela släkten” skulle vara inblandad och ha synpunkter på min blog och mitt skrivande, (enligt sönerna deras farmor sade) och då tycka synd om dem för att de har en pappa som skriver om sina minnen och sin barndom. Skulle någon tycka “synd” om mig eller känna empati med mina upplevelser i barndomen. Den var mycket svår och tuff och utan min mormor vet jag inte hur det hade gått. Så är det!! Även om det blev väldigt fel för mig med hennes religion och dess läror och restriktioner så var det alltid så underbart och glädjande att komma till henne och morfar på landet i Hjortshög utanför Helsingborg. Likaså att få komma till farbror Willy och få höra alla hans berättelser om min pappa var alltid en mycket positiv upplevelse. En ung pojke söker ofta sin identitet hos sin pappa och vill veta vem han var och hur han var. Willy gav mig en del av detta och jag är oerhört tacksam för det.

Nyligen blev två av mina söner hembjudna till sin farmor och farfar. Då tar hon återigen upp vad jag skrivit och påstår att hela släkten tycker synd om mina söner. Detta  är djupt beklagligt och sorgligt för henne själv. Men vad säger ni…..? Följer detta inte mönstret i livet, att människor inte ser sig själv utan vänder på det och skyller på andra? Vi måste…ja måste väga se oss själva och verkligheten. Annars går det inte framåt mot en bättre värld. Förändring börjar på det personliga planet. Man kan inte börja med att förändra kommuner, landsting, länder och världen. Man börjar med att förändra sig själv inifrån. Annars är det omöjligt att till slut förändra hela världen.

 

 

Mc-tour Douro, Serra da Estrela-35Man kan inte sitta på höga hästar och tro att man har koll på allt själv och det bara är min väg som gäller. En dag så lämnar hustrun eller mannen en, man förlorar en vän eller sitt jobb. Kanske förlorar man alla sin pengar eller hälsan. Vi vet alla att livet är skört och att en hastig förändring kan kasta omkull livet totalt och fullständigt. Men som senare kan leda till något bättre. Att bryta ihop totalt och inte kämpa emot, för att senare bygga upp något nytt och bättre. Så om det är någon som lämnat sin man som jag hörde så önskar jag henne all lycka till med nya livet och nya relationen. Verkligen!

Och som sagt hör gärna av er med synpunkter eller fortsätt läsa anonymt och ha synpunkter till andra och viska och tyck det ena eller andra om det jag skriver. Det är upp till er såklart. Jag upprepar mig och är väl medveten om det……..men jag skulle kunna sitta ner och konversera med er alla närsomhelst och om vad som helst. Jag har gjort rätt för mig och har inga skulder eller satt någon i svårighet i livet. Jag har inte ljugit eller förtalat någon och har inget att dölja och har ej heller gjort så. Jag har tvärtom skrivit mycket om mig själv och mina svårigheter och att jag ställt till det för mig i livet.

Jag har gjort en massa saker som jag skulle vilja resa tillbaka i tiden och göra annorlunda, sagt en massa dumma saker som jag skulle vilja resa tillbaka i tiden och suga in i min mun  för att sedan säga annorlunda eller helt enkelt vara tyst och lugna ner mig!!. Och att dessutom leva med ett posttraumatiskt stress syndrom och någon variant av ADHD, rastlöshet, inre stress och säkert en del annat också har inte varit lätt att lea med. Det har orsakat en massa problem och smärta för mig själv. Jag har själv ställt till det och kan inte leva som ett offer och tycka synd om mig själv. Men vi har väl ALLA en massa saker vi “ångrar” eller skulle velat göra annorlunda eller hur?

Jag har ställt till det för mig ofta genom livet och fortsätter så att göra. Men har alltid tagit ansvar i vuxen ålder och gjort rätt för mig som jag ser det. Och jag har försökt ställa tillrätta det mesta jag ställt till med, men hade säkert kunnat göra mer och bättre för andra. Men…….kom alltid ihåg att jag har aldrig stängt några dörrar. Sen att människor inte hör av sig är upp till dem. Jag tröttnade en dag på att höra av mig till några och då blev det inte mer. Så är det fastställt med en del människor. Hör man inte själv av sig blir det inget.

Mc-tour Douro, Serra da Estrela-59Nu är det så att mina söner inte bryr sig om vad jag skrivit, dom ser att det är min blog/minnesbok och människor tycker vad de vill utanför min eller deras kontroll. De ser det med stor klarsynthet tycker jag. Och de vet att jag aldrig ljugit för dem eller skulle skriva något som inte var sant. Beklagligt om ingen 67+ åring i släkten gör detsamma. Finns väl inga kusiner som bryr sig vad som nu syftas på släkten, så är de 67+ åringar som åsyftas. (om nu så är fallet enligt sönernas farmor).

Bosse Henriksson höll ju på ett tag och skulle prata med Marcus om vad jag skrivit och så vidare. Jag skrev upprepade gånger i mina inlägg att lägga ner det där. En man som skulle vara så rejäl och präktig alltid. En bror duktig precis som många i vårt fotbollslag tyckte om hans son Nicklas. En riktig bror duktig. Detta ser man väl hur tydligt som helst………man går inte på någons barn och tjafsar om deras föräldrars förehavande. I detta fall om de sanningar jag skrev på min blog eller i min bok. Tvärtom funkar……ja. Gå till små barns föräldrar berätta vad deras barn gjort och försök lösa problemet eller om så är fallet, begära ersättning för något de förstört. Men kanske verkligheten kom ifatt honom också…..eller vad säger du?? Du kanske har börjat vaknat och ser det hela från en annan synvinkel nu! Hör gärna av dig och ha lite gott snack. Eller om någon annan läser det här kan ni ju alltid snacka lite om det här inlägget också.

Enligt sonen Jonathan så utrycks det att många i “släkten” tycker synd om Christoffer och om det liv han skapat. Jag känner också stor empati för alla som hamnar i, eller skapar sig svårigheter och problem. Så också för Christoffer som jag så många gånger försökt hjälpa och ge råd utifrån min livserfarenhet. Men maktlöst inte nått fram. Men som jag sa till Jonathan…..det är aldrig någon som någonsin har uttryckt någon direkt empati eller djupare förståelse för mig och min barndom. Inte ens nu när jag skrivit om min uppväxt och mitt liv för övrigt. Förvånande?…… nja jag vet inte det. Men visst, empati och stöd känns bra…men att springa omkring och tycka synd om….nja det duger inte …..bättre kan vi.

 

Mc-tour Douro, Serra da Estrela-215

 

En upplevelse är en upplevelse. Jag kan inte säga att min mor är snål till exempel. Men jag uppfattade henne som snål mot mig. Jag har ju mina egna minnen kring detta. Och jag vet ej helt säkert om hon fick en månatlig pension för mig, förutom barnbidrag, från staten efter min pappa omkom 1963. Jag minns i stort sett aldrig att jag fick något extra eller att det frågades mig om det är något jag behöver eller vill göra.

Jag sommarjobbade från det jag var 14 år och det tycker jag är bra. Och vidare tycker jag det är bra att få kämpa och spara istället för att få det man vill ha hela tiden. Men något extra till sina intressen när det behövs eller när ens fotbollskor går sönder och dylikt till exempel skulle uppskattats. Särskilt då jag aldrig följde med på deras flygsemestrar. Det är sådana upplevelser jag skrivit om bland annat för att ta ett exempel. Det är en upplevelse och i sig ingen sanning att någon är något.

Så min fråga är ….vad skulle min sida med fotografier och berättelser om flyg, historia, resor, vetenskap, filosofi, barndom och mitt övriga liv kunna sätta igång “släkten” att engagera sig och ha åsikter och empati för mina söner som på intet sätt bryr sig? Eller är det min mor de tycker synd om för jag skrivit om upplevelser och faktiska händelser som inträffat under min barndom och uppväxt?  Ingen skulle tycka synd om mig om det skrevs om mig och mitt liv och alla de dumheter jag gjort. Skulle jag få någons empati? Nä, helt säkert inte. Och jag skulle faktiskt inte bry mig……för ingen är mer kritiskt till mig själv än just jag själv är.

 

 

 

 

No Comments Yet.

Leave a Comment